Svensk ordbok 2009, webbversion

skynda på´ verb skyndade skyndat skynd·ar1öka takten Nollvi måste skynda på om vi ska hinna i tidskynda påsedan 15422ofta fast sammansättn., jfrpåskynda få (ngn) att öka takten Nollhan älskade att prata och det gick inte att skynda på honom○äv.försöka få (ngt) att genom­föras snabbare hon ville skynda på beslutetskynda på ngn/ngtsedan 1520-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-KrönikornaSubst.:vbid1-323628påskyndande (till 2), vbid2-323628påskyndning (till 2)